Skräckfilm

Filmgenre som kännetecknas av
flertalet scener med syfte att
skrämma tittaren och/eller
väcka (starkt) obehag.

Jag var på bio med Emelie igår. Skulle gå med Helene, Jossan och Agnes först men de ville inte så jag ringde Emelie och vi åkte in till Sergel för att titta på Paranormal Activity. Stavade jag rätt nu? I alla fall, det måste ha varit en av de läskigaste filmer som jag någonsin sett. Det är ett par, och en av dem, kvinnan, har upplevt oförklariga saker sen hon var åtta åt. Saker som att lampor tänds, vattenkranar sätts på och hon har hört steg och känt någons andedräkt. Hennes pojkvän som hon bor ihop med köper en videokamera så att de ska kunna filma medan de sover. Och hela filmen är filmad med den kameran. Så det är ju hela tiden någon av dem som filmar. Det gjorde att man inte riktigt kunne förutse vad som skulle hända. Den var filmad på ett så nytt sätt. I början var det lite jobbigt men efter ett tag så vande man sig. De får flera konstiga händelser på film. Dörrar rör sig, lampor tänds och sen blir det bara värre och värre, som att de har retat upp vad det nu är som finns i deras hus. Det var en väldigt bra film. Det blev en annan känsla att titta på en skräckfilm på bio än när man sitter hemma hos Helene med typ fem kompisar. Man levde sig in i filmen ännu mer när varenda människa i biosalongen reagerade. Det var vissa scener där nästan alla i hela biosalongen skrek. Slutet var nog det läskigaste slut på en film som jag någonsin sätt. De flesta filmer brukar ha sin spets ganska nära slutet men det brukar ändå hända något efter. Men den här var absolut läskigast precis i slutet. Det gjorde att man hade kvar den där känslan hela vägen hem. Emelie och jag diskuterade filmen hela vägen från Sergel till Kulfångsgatan där hon gick av. Det är ett tecken på att en film är bra om man kan prata om den så länge precis efter att man har sett den. När jag kom hem så hade min underbara mamma städat mitt rum och satt upp en julstjärna i fönstret. Gissa om jag blev gad!


Det var det här som de filmade
varje natt, hallen och sängen.


Anna Maya Karolina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0